"Ridskolan är den bästa fritidsgården"

Eh... Nej? Verkligen inte.
 
Nu är det snart ett år sen jag slutade rida och hålla på med hästar överhuvudtaget. Visst saknar jag hästarna till och från, men aldrig i livet att jag saknar ridskolan. Inte en sekund att jag skulle göra det. Jag tror att många lurar sig själva, när de är små i alla fall, att ridskolan är den bästa platsen på jorden. Men jag tror att det är just hästarna som gör det.
 
Ridskolan i sig är, i de fall som jag sett och fått uppleva, en plats där misstag kritiseras och hånas bakom ens rygg istället för att ge en hjälpande hand. Det närmaste en hjälpande hand man får är en otrevlig tillsägning. En plats där man inte känner sig välkommen eller med, om man inte tillbringar all sin lediga tid där. En plats där man känner, om ens en liten, klump i magen när man rider. Därför att det sitter ett gäng tjejer (oftast) och dömer varenda liten sak du gör.
 
Jag började rida när jag var 10 och slutade när jag var 18. Jag har alltså växt upp på ridskolan och spenderat de år då man är mest bräcklig och osäker där. Låter inte som en speciellt bra kombo om ni läser ovan, eller hur? Det var det inte heller. Om jag hade varit som jag är nu, hade jag ALDRIG accepterat att bli behandlad på det sättet jag blev behandlad.
 
Saker som man inte kanske tänkt på, fick man fan för. En gång hade jag till exempel, luva på min tröja. Jag kanske var 12 eller något sånt, stod redo med hästen att gå in till ridhuset. Då en yngre (!) tjej klampar fram. DRAR i luvan och påpekar att man "faktiskt inte får ha luva när man rider". Bara sådär. Där stod jag och kände mig urdum. Jag kom då på anledningen varför man inte får ha det, av säkerhetsskäl att inte fastna i något om man skulle ramla av. Men att RYCKA i MINA kläder iställer för att vänligt påpeka att jag borde trycka ner luvan i säkerhetsvästen så att jag inte fastnar ifall jag skulle ramla av. Om det hade hänt mig nu hade den tjejen fått en rejäl utskällning för så gör man inte. Det är inte okej att bemöta en, så gott som, främling med ett sånt beteende.
 
Det var ju jobbigt som det var, att vara ensam och liten i stallet. Bland stora djur och duktiga äldre tjejer som var så himla tuffa. Att man fick en ledare på sin lektion som var otrevlig förstörde hela grejen. För allt som man visste att man gjorde dåligt eller som man var osäker på, kändes tusen gånger värre när man har en van tjejs ögon som observerar varenda litet fel man gör.
 
När jag sen började leda nybörjare på lektionen. Var väl runt 13 år, så var jag alltid noga med att vara trevlig, rätta om de gjorde fel, men på ett trevligt sätt. Jag frågade om de ville prova att tränsa eller sadla själva, för att få öva sig, och fanns där och hjälpte till om det skulle behövas. Det blev roligare för både de och mig då de kände sig säkrare och jag kände mig behövd.
 
Jag minns en annan gång, förra året kanske. Då jag fått en häst på lektionen som jag bett om att inte få då jag, uppriktigt var livrädd för den. Detta var en häst som testade något enormt och drog sig inte för att varken bitas eller sparkas. En stor, grov häst på säkert 170 cm i mkh. Jag väntade för att se om någon i min grupp inte skulle komma, så att jag kunde få byta. Men så var det inte och det blev tight om tid. Jag vågade inte göra iordning hästen själv. Jag som ridit i 8 år vågade inte. Så jag bad en som var van med hästen att hjälpa mig. Hon sträcker ett grimskaft till mig och säger åt mig att hämta hästen. Jag säger att jag är rädd och inte vågar, i all ärlighet. Hon suckar och börjar själv gå. Jag följer skamset efter och väl inne i stallet så får jag suckar för att jag inte plockat fram grejer. Jag hadre inte ridit hästen på säkert 2 år och det är speciellt med den hästen. Jag visste alltså inte hur allt gick till men jag hade krympt så mycket i min självkänsla att jag inte kunde förklara det, utan stressade sitället iväg för att hämta allt.
 
När hon sen hjälpt mig göra iordning hästen så trycka hon bara tyglarna i mina händer och gick. Tänk då att jag bokstavligen stod och skakade för att jag var så rädd för hästen. Tänk du att jag även kände mig som världens sämsta på hästar och ridning. En som ridit i 8 år, men som inte klarar av att göra iordning en häst själv.
 
Det var här någon gång jag kände att det var dags att sluta rida.
 
För ridskolan i sig var aldrig kul. Det var kul när jag var med min kompis från min ridgrupp, men när hon slutade dog det liksom ut.
 
Jag såg vuxengrupperna som red innan min grupp och hur kul och trevligt de verkade ha. För de hade vuxit upp och fattat hur man behandlar sina medmänniskar. De var inga odrägliga snorungar som borde gå en kurs i bemötande. Jag tror de flesta när man var liten och red kunde i alla fall EN gång känna en klump i magen. Man kunde känna utanförskap och man kunde känna sig dålig. Man är i en sån jobbig ålder där mellan 10-15 ungefär. Om jag börjat rida igen om några år tror jag att jag hade haft så mycket roligare. Då är man vuxen och man behandlas och behandlar inte hur som helst. Det borde man försöka lära de mindre, så att man slipper känna sig så dålig som man faktiskt gjorde.
 
När jag blev äldre och började fota så blev jag plötsligt allas personliga fotograf. Så fort en tävlingsdag var över svämmade meddelanden på Facebook över med folk som ville ha bilder. Aldrig i mitt liv att jag hade gett bort de nu, som jag gjorde då. Då GAV jag bort bilder och blev knappt hälsad på väl i stallet. Jag vet inte om det handlar om att folk är blyga eller för att de helt enkelt inte kan bete sig. Men vad fan, så får det inte vara.
 
Man lär av sina misstag antar jag och ridsporten är den elakaste av de alla där man inte bara lär av sina misstag, utan man får även skit för dem.

Jag är så lycklig

Idag hade jag ridlektion, första på säkert en månads uppehåll av olika anledningar. Det här var också min sista ridlektion för den här terminen, kanske för alltid, vem vet? Linda var världens snällaste idag för jag fick Rhona. kan man avsluta på ett bättre sätt?
 
Jag kände mig så hemma på hennes rygg och det spelade ingen roll om hon var käftig ibland, om mina fötter var nedanför magen eller om min sits var katastrof. Det var bara så roligt att få sitta på mitt hjärta igen och jag är helt varm inombords. Lyckorus. Jag är så glad att jag fick uppleva lite ridlycka igen, för det var ett tag sen.
 
Ett perfekt avslut!
 

Det är bestämt

Till hösten kommer inte jag tillbaka till Kalmarbygdens Fältrittklubb. Det här blir min sista termin, och det känns, med handen på hjärtat, väldigt bra.
 
Jag har tröttnat, helt enkelt. Den senaste terminen har jag bara känt mig mindre och mindre sugen på att åka till stallet. Att åka iväg tidigt på helgen (även om det bara är 1-2 gånger per termin) och ha stalljour känns som att åka mot sin död typ Okej jag överdriver, men jag är nog aldrig så otaggad som när jag ska ha stalljour.

Onsdagar har bara blivit en dag fylld med stress, och det mitt i veckan har tagit ut sin rätt på mig. Det är en lååång skoldag från 08:10-16:40 med teaterlektioner där energi är prio 1 för de högsta betygen. Det och en tung mattelektion i slutet av dagen gör att humöret dippar rejält. Så är jag då taggad på att cykla hem i racerfart, slänga i mig mat, på med ridkläder och iväg igen? Sen komma hem runt 9-halv 10 och då ha tid för läxor? Nej. Nej, nej, nej.
 
Mamma har ofta sagt att det så gott som alltid är så att när jag kommer hem från stallet är jag sur. Det har gått dåligt, jag fick en häst jag inte tyckte om osv. Och jag har hela terminen förnekat detta och sagt att det visst är kul att rida. Men det stämmer ju inte, och jag har inte insett det förrän nu.
 
Det känns som det tagit stopp i utvecklingen nu. Jag har varken tid eller intresse att satsa på ridningen och kommer därför aldrig bli bättre. Inte nu i alla fall.

Det är annat som lockar mer än hästarna just nu. Det känns bara tråkigt att jag har tröttnat på både ridning, dans, sång och teater. Jag gör inget av det på fritiden längre och kan ärligt säga att jag inte saknar det. Det skulle vara dansen, men resten - Nej.
 
Det här blir bra ändå. Och om jag saknar det så är det ju faktiskt bara att börja igen. Tack KBF för 8 år. Tack finaste, finaste Rhona som fått mig att sväva på moln av lycka. Tack Dance, för att bara kunna stå med ditt huvud på axeln. Tack Hebbe, som fick rädda 12-åriga Alma att våga. Tack Jack, världens bästa.

En dag i det fina vårvädret

Tog cykeln till stallet idag och kollade på sista omgången av Ridskolecupen. Kbf vann hela skiten, grymt! Tog med mig kameran och knäppte lite kort, blev inte mycket att hänga i julgran. Tog i alla fall lite fina bilder på Agnes och Daisy, så de ska jag skicka till henne så fort jag får tid.
 
Gick också runt hagarna och tittade, men ingen av pållarna var specielt fotosugna, utan stod mest och sov. Så den planen släppte jag ganska fort, gossade lite med dem istället.
 
Det har varit helt underbart väder i lilla Kalmar idag! Solen har skinit hela dagen och det har varit varmt. Stallväggen blev favoritplatsen idag. Dock har det blåst lite, men det gör det alltid. Mysig dag, nu ska jag ta ett bad och plugga lite matte. Ciao!

Fille 13/3

Gammal bild från sommaren 2011 på Fille och Emmy.
 
Igår på ridlektionen hade jag Fille. Min grupp är en "Hej vi gillar inte att hoppa"-grupp, så de gånger vi egentligen ska ha hoppning, har vi bommar istället. Mycket bra tycker jag ^^

Igår var det då bommar, men det blev lite småskutt i alla fall. Det låg 4 upphöjda bommar på medellinjen och vi red på volterna över dem. Sen så bytte vi galopp över en osv. Det här är första gången jag "hoppat" på riktigt länge. Jag tycker nog att det är lite småkul på sånhär höjd. Det räcker liksom. Fille var pigg och tyckte nog också det var roligt. Ibland hoppade han av lite tidigt och då blev språnget stort och då kan jag tänka mig att det inte såg alltför vackert ut ;) Men vad ska man göra? Det var roligt!

Freja 27/2 & EN MIL!!!

Gammal bild på Demonhästen.

Ja alltså, igår var det ridlektion, som vanligt. Hade stressat sönder för att hinna äta och så innan, så när jag kom till stallet var jag inte superhappy. Och värre skulle det bli, för vid mitt namn stod Freja. Freja är en häst på ridskolan som är stor som ett hus. Och det här "Är man stor, måste man va snäll" har liksom inte gått in i hennes huvud.
 
Jag är fruktansvärt rädd för den här hästen för jag har hört och sett vad hon kan göra. Och att då sätta mig på henne som redan är harig, kändes ju inte optimalt. Men så fick det bli i alla fall, och visst hon höll sig i skinnet, men fy! Aldrig mer! Kände mig som en nybörjare igen för jag var så rädd hela tiden.
 
Jaja, jag lever i alla fall.
 
Idag i skolan var det isterband och dillstuvad potatis. gott! Sen så gick vi igenom mer inför musikalen och på sista teaterlektionen hade vi en massa improvisationsövningar. På något vänster blev det så att jag och Morgan fick spela upp lite från Sagan om Tvreperatören ;) Om ni inte sett den, så mars pannkaka till Youtube!
 
Efter skolan begav jag mig till gymmet, som den tappre sate jag är. Hade tänkt starta mjukt, för har inte sprungit på en vecka. Så 4 km tänkte jag. Icke! Fick något ryck efter 4 och tänkte: Hey, why not 5? Och efter 5: Hey, why not 6?
 
Det slutade med 10,3 km! Alltså lite mer än EN MIL! Sinnes! Sprang nonstop i 75 minuter. Ni vet ju mitt mål: 8 km i augusti. Tack och hej till det liksom! Vi säger 1,5 mil i augusti! Jag är stolt. Förbannat stolt.

Fråga till hästmänniskor

När börjar man hålla tävlingar utomhus ungefär?

Fotodag med Emma

Idag har jag varit hos Emma och fotat. Vi har pratat om det länge, men aldrig blivit av. Men nu så! Fotade porträtt på Emma, och så på hennes foderponny Lord.
 
Fasade för mitt liv av att åka moppe med Emma, men det gick ju bra. Tror jag börjar bli gammal, hehe.
 
Sen så måste jag tipsa om att när man fotar porträtt av hästar, så är en app med hästljud mycket bra att ha! Hästen tar fram öronen och människorna får sig ett gott skratt.
 
Även jag fick rida en liten stund. Lord var riktigt piggelin, hihi! Och lägg märke till både min och Emmas extremt snygga rid-outfits ;)

Kingston 7/11

Foto från klubbdressyr, inte jag på bilden.
 

Det gick ruskigt dåligt igår på ridningen. Har inte ridit Kingston speciellt många gånger. Och vad kan jag säga? He's not my kind of cup of tea, you know. Det var bomövningar och  han var stark som en oxe.
 
Nä, igår var ingen bra dag.

Fille 10/10

Foto från klubbdreszsyren på Fille och Amanda.

Hittade bara foton från klubbdressyren, så här får ni en bild på Fille och Amanda!
Det var till största del självständig ridning i paddocken medan några rede program i ridhuset. Men vi hade i uppgift att gå igenom framdelsvändningar.
 
Fille hade gått en lektion innan, och de är sjukt duktiga så jag fick en fin genomriden häst, hehe ;) Men i alla fall, han kändes fin! Stundvis lite tung i handen och tappade bjudningen lite i skritten. Men det kändes som om jag fick till några bra framdelsvändningar. Jobbade också en del i galoppen där han kändes som bäst.
 
Sen så får jag lite hjärnsläpp när jag inte har någon ridlärare som säger till mig vad jag ska göra. Kommer inte på något att göra och det känns som att man tröttar ut hästen som fasen om man galopperar två varv. Men det kanske bara är jag som tänker så.
 
Har aldrig tyckt att Fille är en speciellt rolig häst, men jag får nog tänka om där!

Ridning ikväll

Nikon D7000 + Sigma 70-300 mm På bild: Falling In Love "Fille"
Idag är det onsdag, vilket innebär ridning. Härligt att vi fick sluta tidigare idag pga. orienteringen. Så nu slipper jag stressa från skolan till stallet!
 
Om det är samma hästar som förra veckan så blir det Fillemannen för min del. Kul!

Om grisar kunde flyga

Så hade jag varit påväg för att provrida en häst som verkar helt perfekt! Jag hade varit en duktig ryttare och jag hade haft intresserade föräldrar som inte vill annat än att jag ska ha häst


 
Åh nu har jag drömt mig bort på hästnet igen, och hatar mitt liv - igen. Har hittat vad som verkar den perfekta hästen! En valack på 155 cm som går LA dressyr. Trevlig i all hantering.
 
GAAAAHHHH!
 
Varför är inte jag duktig? Varför kan inte jag ha obegränsat med pengar och bo på en hästgård?
 
Tror inte ni förstår hur jag bara vill DÖ när man hittar en häst på annons som man skulle offra sin högra arm för att få.  Whatever, back to reality :/

Dance - Onsdags & förra onsdagen

De två första gångerna på ridningen har jag fått rida Dance. Och jag har väl aldrig varit hennes största fan om man säger så. Men jag börjar faktiskt tycka om henne lite. Hon är så mysig på något vis. Så otroligt härlig att stå och gosa med, lilla pinglan!
 
Första gången gjorde vi inget speciellt. Senast hade vi bomövningar och övade att byta galopp över en upphöjd bom. Det var väl det, haha. Vet inte riktigt vad jag ska skriva!
 
Kan skriva att jag tycker hon är rolig att rida. Jag vet att jag inte rider henne bra, eller att hon på något sätt går fint när jag sitter på. Men hon är så kul att rida. Tycker det är kul att sitta på hennes rygg för hon tänker aldrig bakåt. Segar inte ihop liksom. Och det är väl det som räknas? Att det ska vara roligt att rida.
 
Haha bilden är lite rolig tycker jag. Hon ser ganska rund om magen ut... Och det var hon ju då. Direkt efter betet. Sen tycker jag hennes underläpp är urgullig på bilden!

Lill-Alma på hästryggen!

Åhhh titta vad jag hittade! Nostalgichock! Det är från Vedbände Ridläger -07 och jag var tolv år och hade bara ridit i något år eller två. Haha, älskar alla typiska kläder jag har: JOFA-hjälm, Ridvantar med noppor, rutiga rosa ridstrumpor och ridskor. Och kärlek på Flipps tigerludd på svanskappan, haha åh!
 
Lille Flipp. Knappt en C-ponny som är en gammal farbror nu, det var han i och för sig då med. Tror han var 18 år då, så nu är han ju då 23. Gammelman! Hoppas han lever fortfarande, lilla plutten.
 
Kan ju nämna att ca. två hinder senare så låg jag i backen, hehe.
 
Bjussar på en till bild med redigering utom denna värld, haha! Have mercy, jag var tolv och Picnik var nytt...
Jag och flipp och en lägerledare på Tuborg.

Knights and horses

Det här har min kväll bestått av. Taggade hästar, skickliga riddare och bra musik - med kameran runt halsen! Tornerspelen på Öland var så otroligt roligt att kolla på. Bilder kommer!

svar till anonym

Fråga: Fotade du något i B-ponny klasserna?
 
Svar: Ja det gjorde jag, bara hoppning dock.

En massa hästbilder

Har en hel hög med hästbilder från idag. En del blev jag faktiskt ganska nöjd med och har redigerat en del lite annorlunda. Var tvungen att passa på nu att fota hästarna för på fredag åker de på bete och då jobbar jag så hinner inte följa med dit.
 
Ett smakprov så länge!

Gårdagens ridpass - Rhona

Igår var sista ridningen för terminen, och jag fick som jag ville, hihi.Fick rida Rhona. Vi red en evighetsbana med lite galoppbommar, koner man skulle rida mellan, halter, igångsättningar osv osv. Det gick varken bra eller dåligt. Ibland var hon fIN ibland var hon inte det. Hon kändes inte seg i alla fall, snarare pigg. Eller mer "springa-ifrån-jobbet" pigg.
 
På tal om något annat, men samtidigt inte. Nu börjar ponnytiden lida mot sitt slut. Ett år kvar sen får jag inte tävla ponny mer. Jag har ändå inte varit speciellt tävlingssugen så för min del gör det inget att jag inte får tävla. Men jag påminns varje gång jag sitter på Rhona att snart är ponnytiden slut. Jag är för lång har jag fått höra, och så kan det nog vara. Men ont gör det. Det är inget jag ska sticka under stol med. Då känns det liksom inte kul längre när det gnager i bakhuvudet att "fan, jag är för lång för den här ponnyn, tänk om hon går sönder nu?"
 
Antar att det är så det är. Man kan inte rida ponny för evigt.

Somriga bilder och trött tjej

Nikon D7000 + Sigma 70-300 mm På bild: Rolle
Ouff, vad trött jag är nu! Har jobbat till två och nu sitter jag hemma och ska snart cykla iväg till stallet. Har huvudvärk och då känner jag mig alltid så otroligt uschlig. Trött och frusen, men får ta en tablett eller två så ger det väl med sig.

Starka minihästar

Tillät mig själv att sova ut idag och åkte sen till stallet för att ha jour 13-19. Det rullade på men när vi skulle ta ut shetlandsponnyerna (små hästar, ca en meter höga) så tog vi två var.

Och när två minihästar är hungriga och bestämmer sig för att gräs är ju jädra gött, då är det inte lätt för en Alma att hålla emot. Så där drog de runt mer på mig än jag på dem. Men vi fick tillslut in de i hagen. Haha, söta!
Att så små saker kan vara så otroligt starka. Insane!

Underskatta inte dessa små. De är starka som gnur, som Anna skulle säga.
Tidigare inlägg