Vilka ord lever du efter?

 
Jag är en sucker för träffande ordspråk, motton och delar av låttexter eller dikter som bara är så träffsäkra att man trillar av stolen. Jag avundas de som har förmågan att få ner sina känslor i skrift, för det kan verkligen inte jag. Jag har försökt, men det blir bara osammanhängande och dåligt och jag har ingen symbolik alls.
 
Det känns som de flesta har snubblat över någon såndär text som liksom etsat sig fast i huvudet och som följer med en i livet. Smarta saker någon har sagt eller ett krossat hjärta som fått skriva av sig och hittat någon som förstår exakt vad den känner.
 
Jag har ett par såna ordspråk/motton/texter/whatever som fastnat i mig och som jag på ett eller annat sätt lever, eller försöker leva efter.
 
"Man har inte rätten att klaga över ett problem förrän man försökt lösa det."
Vet inte var jag hittade detta, kan vara så att jag kommit på det själv men jag gillar det. Det är ju sant egentligen. Det går lite hand i hand med att det man verkligen vill, kan man. Jag menar, om vi tar ett superytligt och rentav dumt exempel här; Man kanske klagar på att man inte är smal (som sagt, dumt exempel.) och vältränad. Men hade man verkligen velat ha de där magrutorna, ja då hade man ju fixat dem. Men nu visar det sig att man hellre ligger i soffan och äter chips och det är ju också hur nice som helst.
 
Tillbaka till ämnet. Om det är något som stör mig. Något som gör mig ledsen, arg eller som bara är ett orosmoln, så försöker jag lösa det innan jag börjar grubbla och deppa ner mig i situationen. Jag tillåter inte mig själv att vara negativ när jag faktiskt kan lösa det. Det enda som får göra mig ledsen, är sånt jag inte kan påverka. T.ex. någons död. För mig är det 100% accepabelt att vara ledsen för en sån sak, för det finns inget man kan göra åt det. Det är en hemsk och orättvis situation där man lämnas ensam kvar och det måste få svida.
 
En typisk situation som jag irriteras över att andra ofta påpekar är jobbigt är när folk inte hör av sig eller hälsar eller vad det nu kan vara. Det kan vara; "Hon hälsade inte på mig när vi såg varandra på stan, så varför ska jag hälsa på henne?". Men alltså.. Hon tänkte säkert exakt samma sak. Aa nu blev det sådär luddigt som jag skrev om i början. Det jag menar är att man får fasen ständigt vara den som ger, om man vill få ens lite tillbaka. Sen finns det ju alltid situationer då det är annorlunda, men det går vi inte in på.
 
 
"If you're going through hell, keep going" - Winston Churchill
Varför vill man stanna där liksom?
 
"A heart that hurts is a heart that works" - Placebo - "Bright Lights"
Speglar väl mycket hur pass äkta det man känner är. Jag menar, gör det inte ont till och från, så kan det väl inte vara något man verkligen känt för? Det måste göra lite ont för att veta att det är på riktigt och inte bara en illusion av det man tror man vill ha.
 
"I am mine before I am ever enyone else's."
Det finns ingen annan jag någonsin skulle vilja vara. Man kan vilja ha något någon annan har, men man vill aldrig vara den personen. Allt jag vill är att vara det absolut bästa jag kan vara. Det finns heller ingen som någonsin skulle få mig om jag inte ville det. Skulle aldrig satsa på något jag inte var 100 på att jag själv vill ha. Då är jag hellre själv.
 
"Someone you haven't even met yet is wondering how it'd be like knowing someone like you."
!!!!!!!!!
Detta om något är väl värt att leva för?
 
Jag vet inte vad det är med ord. Jag tycker inte om att skriva, inte heller jättemycket att läsa. Man fasen vad ord kan träffa rätt ibland.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0