Det ska inte behöva VARA så

Kom nyss hem ifrån en riktigt välbehövlig joggrunda. Det var ett tag sen nu och jag sprang inte för att satsa, utan för att "springa för själen", om ni förstår? Blev det tungt saktade jag ner lite och kände bara att det var skönt att röra på sig. 3 lugna, underbara km blev det, och det känns fantastiskt att kondisen ens pallar det efter det här uppehållet.
 
Men nu var det inte riktigt det rubriken syftade på.
 
Jag sa till mamma att jag bara skulle springa runt i området, vilket jag gjorde. Men jag tycker asfalt blir så himla stumt efter ett tag, så jag ville ge mig ut i skogen. Sagt och gjort, jag sprang till Södra Utmarken, som är ett område där jag bor med skog, ett dämme och fotbollsplaner.
 
Jag tog mig förbi fotbollsplanen och in i skogen och kände att Gud vad skönt men frisk luft i naturen!
 
Men det finns en oro som gnager. Den kan vara liten, eller den kan vara stor. Huvudsaken är att den finns där. Som tjej så finns det alltid en oro att röra sig själv ensam i skogen, gå hem sent på kvällen, eller att vistas i områden med lite folk ensam. Jag tror, med handen på hjärtat, att det inte finns en enda tjej som aldrig haft den här oron.
 
Jag ville inte gå med på den här sjuka "varningen" som samhället byggt up. Jag ville springa i skogen för att jag älskar att vara i naturen och jag älskar luften att andas där och de sviktande stigarna att springa på. Därför sprang jag dit, istället för att hålla mig i de säkra villaområdena.
 
 
Det ska inte behöva vara så, att man som tjej, ska ha minsta lilla oro för att bli överfallen när man är ute och motionerar ensam.
 
Det ska inte behöva vara så att jag tog av mig hörlurarna så fort jag kom in i skogen.
 
Det ska inte behöva vara så att jag kutar järnet så fort det prasslar till i buskarna.
 
Det ska inte behöva vara så att jag håller telefonen redo att ringa efter hjälp om det skulle hända något.
 
Det ska inte behöva vara så att jag kollar över axeln i tid och otid.
 
Det ska inte behöva vara så att jag inte kan njuta av vår fina svenska natur, för att någon inte kan få sig ett ligg på annat sätt än att överfalla någon.
 
 
Vet inte om det här talar till någon, men jag kände att jag ville skriva av mig. Det är så sällan jag gör det på bloggen. Mamma sa att jag svär för mycket på bloggen. Och det kanske är sant, men det är min blogg. Och här vill jag skriva det jag vill. Och just nu ville jag skriva om hur förjävligt jag tycker det är att man ska behöva vara orolig för att göra något så vardarligt som att röra på sig. Att begränsas för att "det kan ju faktiskt hända något".
 
Förlåt mamma, nu svär jag igen, men jag antar att jag bara är sån;
Jag blir så jävla ledsen över samhället vi lever i ibland. Och det gör mig ännu ledsnare att jag inte ens har något hopp om en framtid utan våldtäkter och övergrepp. Det spelar liksom ingen roll att statistiken minskar. Det kommer alltid finnas någon. Jag har haft turen att aldrig uppleva något sånt, men vad händer med de som har? De är plågade för livet, för något som aldrig borde få hända.
Kommentarer
Postat av: Märta Larsson

Jävligt bra skrivet Alma.

2013-07-23 @ 23:31:44
URL: http://mydirection.devote.se
Postat av: Ebba

Hej, jag håller med dig till hundra. Bland det bästa jag vet är att ta en sen joggingrunda ensam med hög musik i öronen. Jag har alltid älskat att vara ute när det är mörkt, eftersom jag känner mig mer fri, jag slipper att tänka på hur jag ser ut eller hur bra jag presterar då gatorna nästan är folktomma. Men vartenda gång jag beger mig ut på en av mina joggingturer så får jag ångest, ångest över att jag kanske blir en av de olycksdrabbade kvinnorna i tidningarna och ångest över att jag utsätter min familj för rädsla när jag gör detta. Det är något allvarligt fel på samhället när man som 17 år är medveten om att man utsätter sig själv för risk att bli våldtagen/överfallen, när man gör något så simpelt som att vara ensam ute när det är sent. Jag är urless på detta... Men samtidigt vet jag inte vad jag kan göra åt det. Måste jag sluta med mina "sena" joggingturer, som jag älskar, för att det finns en risk att någon sjukjävel ska anfalla mig?

2013-07-24 @ 10:38:20
Postat av: Sara

Du har så rätt så. Därför har feminism skapats.

2013-07-24 @ 17:23:37
URL: http://completemadness.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0